Min småkusin

Tänka sig att man har två lediga dagar framför sig och de är närapå orörda. Jag tog mig en sovmorgon eftersom mina sovtimmar i veckorna blir på tok för få. Mannen for iväg före klockan fem till staden Åbo där han ska premieras för ett uppdrag. Jag kunde ha fått en festlig helg med hotellövernattning där, men efter en vecka med nackont behövs aningen lugnare takter. Och... när man ger sig tid att fundera börjar man tänka på alla de där breven och paketen man borde (och vill) skicka till nära och kära. En av dem är min småkusin i "Amerikat".  Hon heter Laurie Caple och är en berömd barnboksillustratör. Jag träffade henne för ett decennium sedan på en släktträff här i landet och vi fann varandra direkt och blev "my dear cousin across the seas". Ibland möter man människor som man känner att man äger något alldeles extra speciellt med. Vi har brevväxlat och hon har försett mig med böcker med hennes illustrationer, Boyds Bears, tavlor och underbara brev. Nu har jag en del att ta igen känner jag.

Det är omöjligt att fotografera en sådan här mörk dag och jag önskar att fotografsonen skulle vara hemma! Tur att man är ensam så att ingen har sett mina positioner... Jag blev tvungen att bära ut böcker och nallar till uterummet, men tavlorna hänger på sina platser i vardagsrum och allrum och lik hur man stänger dörrar och söker vinklar så reflekteras det från alla håll. Nu ska jag söka mig till symaskinen. Den behärskar jag bättre än kameran vågar jag påstå.

Där kom mina tre söners studentfoton med och jag ska försöka få en bättre bild en annan gång på tavlan nere till vänster  "Frogs need friends". På tavlan till höger har Laurie målat "Wild geese near my home".