Mini södern

Har haft två soliga dagar i mini södern, som jag kallar den fina sandstranden och sanddynerna några timmars resa från Lyckoslanten. Förutom behaglig vila kunde jag uppdatera solbrännan. Något jag gillar är picknick på stranden och nu blev det av denna gång också.

Nu har husvagnen flyttats tvåhundra kilometer norrut och bopålarna slogs ner i samma stad som sönerna bor i under sommaren. Vi har firat dem på restaurang med deras storebror. De har nämligen födelsedag idag. Tänk att ens småttingar har blivit vuxna män!

I husvagnen

Nu har vi tillbringat en natt på campingen vid sandstranden. Vädret är inte det bästa, men enligt väderleksrapporter ska det bli sol idag... Jag har placerat mannen vid en bärbar dator där han gör en bok om vår sommar i husvagn. Det är ett mera kreativt jobb än hans vanliga ekonomjobb. :o)

Själv sitter jag och surfar på nätet med min nya mini-pc. Jag älskar denna lilla leksak!

Sandstrand

Jag börjar jobba om en dryg vecka. Även om mina tankar redan finns i skolvärlden, vill min kropp inte acceptera det faktum att ledigheten snart är slut. Idag ska vi åka på några dagars semester söderöver, till en stor sandstrand. Hoppas vädret håller i sig!

Husvagnsliv

På sommaren lämnar vi ofta Lyckoslanten för att leva husvagnsliv.

Denna sommar har en semesterresa gått till flera av de tusen öarna på Åland...

...och en resa i de tusen sjöarnas land, Finland där vi annars bor i Österbotten.

Varför Lyckoslanten?

Jag har funnits i olika former på nätet under tio års tid med egen hemsida och blogg på egen domän. De tre senaste åren har jag bloggat på annan plats eftersom studiekamrater ville ha litet koll på mig ;o) Det fortsätter jag med, mera privat och skyddat. Nu har jag en längre tid tänkt och vänt på idéen att skapa en blogg med samma namn som den mark vi har byggt vårt hus på, nämligen Lyckoslanten.

Lyckoslanten finns i Sverige registrerad som en banks tidning för barn om pengar. Den här bloggen handlar inte om pengar utan den ska vara kul och lärorik på ett annat sätt och inspirera andra, ja varför inte lärare i undervisningen. Men bäst blir det om jag inte sätter mig själv i något fack, utan skriver precis om det jag har på hjärtat just nu. En dagbok - eftersom man glömmer så lätt...