lördagen den 31:e oktober 2009

Helgon och änglar

Det här har inte varit någon innesittardag. Vilket härligt och friskt väder med sol denna Alla Helgons dag! Föräldrahemmet fick ett besök och ännu ska jag på ljuständning och lyssna på mannens vackra basstämma.
Tildaänglar flyttar in till Lyckoslanten på löpande band. Här nedan står tre av mina nysydda prinsessänglar. De var svårfångade och hade svårt att stå stilla - ville mest dansa runt pinnarna... Det blev ju en hel del motljus också, men nu får de gott stå och vänta på sina kompisar som är på kommande. Jag började sy dessa förra helgen bl.a. och det tar sin tid.  Och det kommer så roliga paket om dagarna med material som får det att klia i mina fingrar.




Mina änglar blir gåvor till jul och får olika banderoller i sina händer. Kanske lottar jag ut en  prinsessängel här bland er också. ♥

torsdagen den 29:e oktober 2009

En överdos av orange


Det är intressant när man tittar in hos bloggvänner och rätt snart ser vilka favoritfärgerna är. Det lantligt vita är rätt dominerande och även hos mig finns tendenser, men inte mer än vad som känns naturligt för mig. Man vet nog själv var gränsen går innan man "säljer sin själ". Skulle jag inreda mitt hem helt i vitt skulle nog mina vänner vända i dörren och tycka att det där är inte jag.  Vart tog färgerna vägen? Hallå... orange kom fram! Det finns många nyanser av den färgen! Terracotta... mums! :o)
 Tar er nu in i en del av allrummet där det finns en överdos av orange och brunt och tungt, men så får det vara en stund till eftersom vi tycker att det är hemtrevligt så. Man får gå med trollstaven när energi och ekonomi tillåter och när det finns många rum så tar det sin tid. När sönerna var små hade även vi en vit hörnsoffa etc., tro't eller ej!
Psst. Om ni missförstår mig rätt, så tycker jag att lantligt vitt är snyggt hos andra och till en del hos mig själv! Det är litet småtrevligt att provocera om denna "omtyckta" färg. :o)
 
Jag tror på att alla människor varje dag
kan fatta rätt beslut i allt de gör.
- Paolo Coelho

Något fint


Nu har jag sett att Gustavsbergs Porslinsfabrik har återupptagit Prunus, som är en av Stig Lindbergs mest populära dekorer. Den tillverkades tidigare åren 1962-1974 och ja, det var då som serien köptes till mitt barndomshem. Nostalgi! Nu har jag inte tänkt samla på dem, men jag måste snoka extra när jag åker till föräldrarna nästa gång - se hur många koppar som finns kvar.

Men till något annat. Jag har fått denna utmärkelse! Tack Livet här och nu-AKH för det. Man känner sig riktigt flott och med citat därtill!

En vacker kvinna behagar ögat
En god kvinna behagar hjärtat
Den första är en juvel- den andra en skatt

Nu finns det många jag kan ge denna vidare till, men jag tänker speciellt på Tankar i Haga och den kvinna som ligger bakom den bloggen. För tio år sedan när jag började snickra hemsidor fanns hon där, även när jag började blogga (på egna sfärer) i dess begynnelse. En påminnelse till henne att jag inte har glömt henne! ♥

tisdagen den 27:e oktober 2009

Romantik


Undrar om man får massor med besökare med en sådan rubricering, men är det romantik på Lyckoslanten så är det... åtminstone bland det nysydda paret av arten "Tildafåglar". Det vänslas morgon, middag och kväll. Det andra paret som bor här jobbar mest och springer på olika möten. Så var det med den saken! ♥

I dag är det den Internationella Nalledagen. Sådana dagar gillar jag! I ett tidigare inlägg skrev jag om de Boyds Bears jag hade fått, men här ovan är en del av de egna inköpta. Nallen nere på bild är "home made". Det finns väldigt många nallar på Lyckoslanten och ni skulle aldrig orka träffa dem alla. Kommer man på ett besök går de inte att undvika. ♥

"Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut."
"Kom inte för sent till det du vill komma i tid till. " - Nalle Puh (A.A. Milne)

"Kloka" citat som ger mig en fingervisning om att nu ska jag äta middag och sedan rusa iväg till ett möte på skolan.

söndagen den 25:e oktober 2009

I fint sällskap



 Den här helgen har jag fått ha fint sällskap av nysydda grodprinsen och den kungliga hönan. Jag närapå samlar på grodprinsar sedan den dag eller kväll när jag var på maskerad med en "tvåa" och var utklädd till prinsessa. Då önskade några föräldrar (läs pappor) att jag skulle hitta en grodprins på vägen hem. Detta har följt mig och den klassen sedan dess. Ni må tro att det var svårt att få tag på  boken Tildas trädgård - den enda Tildabok som jag har saknat. Nu har jag lyckats spåra upp den och kan sy några få favoriter ur densamma.
 Förutom hönan (ur Tildas landsted/Sisusta Tildan tapaan) har andra Tildaprojekt snart sett dagens ljus, men mera om dessa senare. Men visst är det förunderligt hur mycket man hinner när man är ensam hemma eller beror det på den extra timmen som gavs i och med ingången till vintertid. Nåja, nu har mannen kommit hem med en blombukett och en medalj så stor att man kan tro att han har premierats för deltagande i vinterkriget! Hoho!

lördagen den 24:e oktober 2009

Min småkusin

Tänka sig att man har två lediga dagar framför sig och de är närapå orörda. Jag tog mig en sovmorgon eftersom mina sovtimmar i veckorna blir på tok för få. Mannen for iväg före klockan fem till staden Åbo där han ska premieras för ett uppdrag. Jag kunde ha fått en festlig helg med hotellövernattning där, men efter en vecka med nackont behövs aningen lugnare takter. Och... när man ger sig tid att fundera börjar man tänka på alla de där breven och paketen man borde (och vill) skicka till nära och kära. En av dem är min småkusin i "Amerikat".  Hon heter Laurie Caple och är en berömd barnboksillustratör. Jag träffade henne för ett decennium sedan på en släktträff här i landet och vi fann varandra direkt och blev "my dear cousin across the seas". Ibland möter man människor som man känner att man äger något alldeles extra speciellt med. Vi har brevväxlat och hon har försett mig med böcker med hennes illustrationer, Boyds Bears, tavlor och underbara brev. Nu har jag en del att ta igen känner jag.




Det är omöjligt att fotografera en sådan här mörk dag och jag önskar att fotografsonen skulle vara hemma! Tur att man är ensam så att ingen har sett mina positioner... Jag blev tvungen att bära ut böcker och nallar till uterummet, men tavlorna hänger på sina platser i vardagsrum och allrum och lik hur man stänger dörrar och söker vinklar så reflekteras det från alla håll. Nu ska jag söka mig till symaskinen. Den behärskar jag bättre än kameran vågar jag påstå.

Där kom mina tre söners studentfoton med och jag ska försöka få en bättre bild en annan gång på tavlan nere till vänster  "Frogs need friends". På tavlan till höger har Laurie målat "Wild geese near my home".

torsdagen den 22:e oktober 2009

Fredsduvor

Det är bra när någon städar och hittar saker man kan ha nytta av.  Jag berättade ju i förra inlägget om mannens framfart i förråden och i det nybyggda förrådet finns nu en hylla för  vissa pysselgrejor som tillhör undertecknad.  Ibland kan jag t.ex. få för mig att ha papperstillverkning med eleverna och då är det bara att hämta allt som behövs till detta från hyllan. Den här veckan har min nacke inte gillat mig och vad bättre var än att jag fick en hop med framstädade fredsduvor framför näsan. Jag hade tydligen producerat en större mängd pappersmassa i min "duvform" för x-antal år sedan. Idag har de yngre eleverna pyntat dessa och dessutom ritat många vackra vita fredsduvor på färgat papper.



På lördag firas FN-dagen och tillsammans med Pablo Picassos fredsduva på klassrummets dörr önskar jag er alla en bra början på helgen. ♥

tisdagen den 20:e oktober 2009

Smått o gott

I mitt tidigare inlägg nämnde jag att jag brukar plocka stenar i Medelhavet åt mina elever. Man vill ju ha något minne med sig. Åker man till Turkiet är armband roliga att ge och jag har gett dem i omgångar. Nu fanns vare sig stenar eller armband och därför har eleverna fått snäckor med borrade hål, som man kan sätta band i. Vi hittade en underbar affär i Valldemossa som heter "Lovely Mallorca". Oj, oj. Där fanns ljus och hjärtan och änglar och allt man kan önska sig. Jag köpte änglar och hjärtan så att det räcker och blir över åt alla små människor jag har att göra med. :o)



Dessutom fanns det flera affärer med små textilier och broderat. Där hittade jag många små raringar som bilderna nedan ger smakprov på. Tänk vad man samlar på sig!

Samlar på sig ja... Ta t.ex. knappar. Jag har en stooor glasburk full och när ska jag använda dem alla? Nu har mannen städat och organiserat om i förråden där ute och han kom in med min saliga svärmors knappar, som jag nu har förvarade i den nyinköpta knapplådan. Om gamla knappar kunde berätta...



måndagen den 19:e oktober 2009

Vintage Stories

Idag efter skoldagens slut for jag till stan för att hämta ena sonen som kommit upp från huvudstaden för filmjobb. Jag hann enligt planerna in på en viss affär på premiärdagen för Vintage Stories och lanseringen av den nya kollektionen. Jag tycker om detta vintagemode och det kan man även se på min profilbild. Dagen blev sen och det är trevligt att ha en son hemma. Bilderna  är mindre bra, men ni damer som rör er  i samma "breddgrader" (läs lokaler) som mig vet redan nu vad jag har för tyger på mig när jag vill krypa ur vardagspaltorna...
 
Klänningen med lång ärm går inte under "Vintage Stories", men jag tyckte det stod mitt namn på den redan innan provhytten.
Jag köpte inga kläder på resan utan seglade  förbi den ena klädbutiken efter den andra. Bravo! I nästa inlägg ska jag berätta om de småsaker som fick följa med hem denna gång. Less is more... or... more or less.

söndagen den 18:e oktober 2009

Mallorca

Det skulle väl vara rätt snopet om man enbart skickar upp bilder av en brygga efter en veckas frånvaro från bloggen. Av någon märklig anledning raderades ett långt inlägg som jag höll på och skrev i går kväll. Nu ska jag göra ett nytt försök och berätta om måltider, bad och sol, utflykter och upplevelser, som jag anser  är viktiga ingredienser för en bra södernresa.
Vi bodde på ett hotell med lägenhet i Platja de Muro och där fanns även möjlighet att välja dagar med all in clusive, vilket vi gjorde en dag. Övriga middagar åt vi i gamla Alcudia och i hamnen eller vid stranden i Puerto de Alcudia.
Stranden i Alcudia är 14 km lång och det passar mig bra som inte har tålamod att ligga och vändsteka. Förutom bendinglande på bryggan promenerade jag längs stranden och simmade i det kristallklara och turkosblåa vattnet. Här fanns inga stenar att plocka åt mina elever, men dylika har jag redan försett dem med tidigare.
En mulen dag hyrde vi bil och for längs västkusten och bergskedjan Tramuntana. Det var verkligen en spännande bilfärd och vilken hisnande utsikt!
Från utsiktsplatsen syns Puerto de Sóller och väl nedkommen dit åt vi lunch vid en restaurang  i hamnen. Undrar om den där mannen fotograferade mig? Han såg ju dessutom ut som en kändis... :o) (Psst. Lasse Anrell!)
Från Puerto de Sóller (den gyllene dalen) fortsatte färden längs bergskedjan La Sierra de Tramuntana och där i den frodiga dalen 400 meter ovanför havet finns den charmiga byn Valldemossa. Det var där kompositören Frédéric Chopin och hans älskarinna höll till en vinter och det här måste ju vara konstnärernas paradis på jorden. Här är otroligt vackert och det finns mycket konst i alla dess former.
Vi satte oss ute vid ett av många mysiga caféer och trots alla turister var det påfallande lugnt och harmoniskt. Ingen stress här inte. Måste erkänna att jag fick uppleva allt det där jag önskade mig av  resan trots att solen gömde sig bakom molnen ibland. Nu får man spara till en ny resa samtidigt som all energi går åt till jobb, dela med sig och ge av sig själv, vilket känns meningsfullt. ♥