Det blev en fin utflykt till havet och barndomsvillan i går efter jobb. Jag hade längtat att få komma dit och jag behövde det mer än någonsin. Snöflingelyktor, som har fixats under veckan, tändes och varm glögg hälldes upp i favoritporslinet. Middagen hämtades från restaurangen vid havet i grannbyn.
Det var en grå dag, precis som hela veckan har varit, men jag kunde ändå se ljuset där vid horisonten. Det var också bra mycket ljusare av allt det vita - den första snön - i morse när jag slog upp gluggarna. Alla de barnen är säkert glada nu!
Själv klarar jag mig bra med virkade snöflingor, men en vit jul tackar jag inte nej till. Så här börjar Zacharias Topelius' dikt "Den första snön":
Det var så mörkt kring fält och dal
och öde blomstergård,
och jorden låg så svart och kal
och känslolös och hård.
Då föll, en frisk novembernatt
den första vita snö,
och det blev ljust och gott och glatt
kring fält och dal och sjö...
♥
Så fin diktstrof Ann-Lis!
SvaraRaderaHär i Borgå ännu inget vitt på marken. Börjar nog nästan känna mig redo för snön snart:)
Ha en skön helg!
Helen
Så trevliga ljuskoppar med de virkade stjärnorna! Måste leta och se om jag skulle hitta något enkelt mönster för en sån som mej, så kanske jag skulle få till något liknande. ;-)
SvaraRaderaEller nu yrar jag, snöflingorna menar jag såklart. :-)
SvaraRaderaFin dikt det där ,stämmer nog in på naturen nu allt är som maräng och vispgrädde ,trevlig fortsättning på helgen ,nette
SvaraRaderaDe där snöflingorna passade ju riktigt bra på ljuslyktor. Den första snön, ja den är bara så underbar. Ha det gott.
SvaraRaderaJag är ju ingen vintervän, men dina fina bilder och de passande stroferna fick mig nästan att mjukna under ett kort ögonblick.
SvaraRaderaKram!
Oh, så fint och vilka fina ljuslyktor!
SvaraRaderaAgneta kram